Film-dag!
Hejsan! Sitter nu och kollar på Benjamin Button, köpte den filmen i sthlm, har även kollat på Changeling idag för andra gången (köpte den också i sthlm) och det är nog den jobbigaste filmen jag någonsin sätt, jag har aldrig blivit så sorgsen som jag blev efter att ha kollat på denna. Changeling är ju en verklighets baserad film som handlar om Christine Collins som en dag märker att hennes son blivit kidnappad och man får följa med på hennes resa när hon letar efter sin son.
Christine Collins är en ensamstående mamma vars 9-årige son Walter en dag försvinner spårlöst. En månad senare återlämnas han till den förtvivlade mamman. Men, den 9-årige pojke som återvänt är inte Walter och nu börjar Christines maktlösa kamp för sanningen om vad som egentligen hänt
(Handling tagen från Cdon.com)
Det är nog den bästa film jag någonsin sätt men även den jobbigaste, bara tanken på att detta faktiskt hänt gör det så himla jobbigt att kolla på den och när man får reda på så himla mycket tråkigheter som hänt kring denna pojk under hans kidnapping gör det bara ännu värre. Att se denna kärlek hon har till sin son och att hon inte ger upp även om polisen vägrar acceptera att dem hade fel och hela tiden säger att hon är sjuk bara för att dem inte kan säga att det är deras fel vad som hände till denna pojken.
Direkt efter jag kollat klart på denna film så gick jag in på google och sökte på den riktiga Christine Collins och hittade henne, det stog en massa om hennes resa för att försöka hitta sin son och hur polisen inte trodde på henne och det står även vad som hände med hennes son, om han hittades eller inte. jag tänker inte berätta vad som hände med honom för er som inte sett filmen men kanske vill så om ni vill veta sök då på Christine Collins på google så kan ni se vad som hände hennes son, om hon någonsin hittade honom eller om hon någonsin fick reda på sanningen om vad som igentligen hände.
Jag rekommenderar denna filmen starkt men om du är som jag som gråter väldigt lätt så rekommenderar jag att du ska vara på bra humör när du ser den för annars blir det så himla mycket jobbigare att kolla klart på den när det är så mycket känslor i filmen.
Nu ska jag vända tillbaka blicken till Benjamin Button och försöka att bli på bättre humör. Ha det bra!
Christine Collins är en ensamstående mamma vars 9-årige son Walter en dag försvinner spårlöst. En månad senare återlämnas han till den förtvivlade mamman. Men, den 9-årige pojke som återvänt är inte Walter och nu börjar Christines maktlösa kamp för sanningen om vad som egentligen hänt
(Handling tagen från Cdon.com)
Det är nog den bästa film jag någonsin sätt men även den jobbigaste, bara tanken på att detta faktiskt hänt gör det så himla jobbigt att kolla på den och när man får reda på så himla mycket tråkigheter som hänt kring denna pojk under hans kidnapping gör det bara ännu värre. Att se denna kärlek hon har till sin son och att hon inte ger upp även om polisen vägrar acceptera att dem hade fel och hela tiden säger att hon är sjuk bara för att dem inte kan säga att det är deras fel vad som hände till denna pojken.
Direkt efter jag kollat klart på denna film så gick jag in på google och sökte på den riktiga Christine Collins och hittade henne, det stog en massa om hennes resa för att försöka hitta sin son och hur polisen inte trodde på henne och det står även vad som hände med hennes son, om han hittades eller inte. jag tänker inte berätta vad som hände med honom för er som inte sett filmen men kanske vill så om ni vill veta sök då på Christine Collins på google så kan ni se vad som hände hennes son, om hon någonsin hittade honom eller om hon någonsin fick reda på sanningen om vad som igentligen hände.
Jag rekommenderar denna filmen starkt men om du är som jag som gråter väldigt lätt så rekommenderar jag att du ska vara på bra humör när du ser den för annars blir det så himla mycket jobbigare att kolla klart på den när det är så mycket känslor i filmen.
Nu ska jag vända tillbaka blicken till Benjamin Button och försöka att bli på bättre humör. Ha det bra!
Kommentarer
Trackback
