Kvällsposten 1994
Hej bloggen! jag har inte varit inne fören nu bara för att jag har haft så jäkla ont i magen så idag har jag bara vilat.
Igår så var jag uppe på vår vind för att jag skulle leta efter en grej och då hittade jag tidningartikeln från kvällsposten som var som första sida 1994 , och det var min bror det handlade om. Jag blev alldeles tårögd när jag såg bilden på Peter (min ena bror) och hans bästa vän Marcus. Och då kom jag på videobandet från när Peter var med i tv i något program som gick på tv som Renee Nyberg (sing-a-long) var programledare för. Varför händer alltid tråkiga saker till dem jag älskar mest och varför är det alltid jag som känner skuld för det, inget sånt här hände innan jag föddes och det känns som om det är mitt fel allt som hänt. När jag bara var några månader gammal så fick pappa syster sjukdomen till en väldigt farlig sjukdom som man kan dö av , men det positiva är ju att han fick syster sjukdomen som man inte kan dö av men ändå han blev ändå sjuk och när jag var ett år så började allt detta hände till min bror. Jag orkar inte låtsas som om jag mår bra längre när jag i gentligen mår jätte dåligt och bara vill ge upp.
I flera år nu så har jag försökt att vara stark men för lite mer än 1 och ett halft år sedan så tog styrkan slut, jag orkade inte gå till skolan längre , jag gick bara lite då och då och jag mådde jätte dåligt och mina klasskompisar gjorde det ju inte bättre när jag väl kom till skolan för varenda gång så frågade dem "Varför har du inte varit i skolan?" , vilket gjorde mig ännu ledsnare pågrund av allt jag har gått i genom och även om jag velat skrika sanningen rätt upp i ansiktet på dem så är det något som bara tar emot så att jag inte klarar att säga det , vilket leder till att jag ljuger och säger något annat. Men om man varit borta från skolan nästan ett halvår så måste man ju fatta att det är något allvarligt så vem är så dum då och frågar "Varför har du inte varit i skolan?", i hela mitt liv så har människor dragit slutsatser om mig även om dem inte känner mig och det är ju inte snälla saker dem sagt heller och det gör mig så himla ledsen därför dem förstår inte hur lyckliga dem är och dem ska vara så himla glada att dem inte varit med om det som jag varit med om i hela mitt liv och hur jobbigt jag har haft det.
Jag har hört flera av mina kompisar säga till mig "helena du måste komma över detta och leva vidare" och dem har rätt men det är inte så lätt att komma över en sådan sak och varenda gång någon sagt sådant så hasr jag bara velat säga till dem "kom till mig när detta hänt er så ska vi se om ni bara kan lämna det bakom er så fort".
Ni anar inte hur svårt det är och det gör ju inte det lättare när det hänt flera gånger.
Och jag blir så himla arg när folk säger "helena, jag vet hur du känner dig" när dem i gentligen inte har en aning om hur jag känner mig . Om du inte varit med om samma sak som jag så kom inte och säg att du vet hur jag känner mig när du inte har en aning igentligen.
Jag hoppas att folk börjar tänka sig för innan dem är dumma mot någon för dem vet aldrig om dem personen faktiskt varit med om nåt hemskt.
nu så ska jag gå och sätta mig på altanen och bara ta det lugnt och vara för mig själv ett tag.
Hejdå
Igår så var jag uppe på vår vind för att jag skulle leta efter en grej och då hittade jag tidningartikeln från kvällsposten som var som första sida 1994 , och det var min bror det handlade om. Jag blev alldeles tårögd när jag såg bilden på Peter (min ena bror) och hans bästa vän Marcus. Och då kom jag på videobandet från när Peter var med i tv i något program som gick på tv som Renee Nyberg (sing-a-long) var programledare för. Varför händer alltid tråkiga saker till dem jag älskar mest och varför är det alltid jag som känner skuld för det, inget sånt här hände innan jag föddes och det känns som om det är mitt fel allt som hänt. När jag bara var några månader gammal så fick pappa syster sjukdomen till en väldigt farlig sjukdom som man kan dö av , men det positiva är ju att han fick syster sjukdomen som man inte kan dö av men ändå han blev ändå sjuk och när jag var ett år så började allt detta hände till min bror. Jag orkar inte låtsas som om jag mår bra längre när jag i gentligen mår jätte dåligt och bara vill ge upp.
I flera år nu så har jag försökt att vara stark men för lite mer än 1 och ett halft år sedan så tog styrkan slut, jag orkade inte gå till skolan längre , jag gick bara lite då och då och jag mådde jätte dåligt och mina klasskompisar gjorde det ju inte bättre när jag väl kom till skolan för varenda gång så frågade dem "Varför har du inte varit i skolan?" , vilket gjorde mig ännu ledsnare pågrund av allt jag har gått i genom och även om jag velat skrika sanningen rätt upp i ansiktet på dem så är det något som bara tar emot så att jag inte klarar att säga det , vilket leder till att jag ljuger och säger något annat. Men om man varit borta från skolan nästan ett halvår så måste man ju fatta att det är något allvarligt så vem är så dum då och frågar "Varför har du inte varit i skolan?", i hela mitt liv så har människor dragit slutsatser om mig även om dem inte känner mig och det är ju inte snälla saker dem sagt heller och det gör mig så himla ledsen därför dem förstår inte hur lyckliga dem är och dem ska vara så himla glada att dem inte varit med om det som jag varit med om i hela mitt liv och hur jobbigt jag har haft det.
Jag har hört flera av mina kompisar säga till mig "helena du måste komma över detta och leva vidare" och dem har rätt men det är inte så lätt att komma över en sådan sak och varenda gång någon sagt sådant så hasr jag bara velat säga till dem "kom till mig när detta hänt er så ska vi se om ni bara kan lämna det bakom er så fort".
Ni anar inte hur svårt det är och det gör ju inte det lättare när det hänt flera gånger.
Och jag blir så himla arg när folk säger "helena, jag vet hur du känner dig" när dem i gentligen inte har en aning om hur jag känner mig . Om du inte varit med om samma sak som jag så kom inte och säg att du vet hur jag känner mig när du inte har en aning igentligen.
Jag hoppas att folk börjar tänka sig för innan dem är dumma mot någon för dem vet aldrig om dem personen faktiskt varit med om nåt hemskt.
nu så ska jag gå och sätta mig på altanen och bara ta det lugnt och vara för mig själv ett tag.
Hejdå
Kommentarer
Trackback
